Jag vill bemöta argumenten som lades fram.

Inga vetenskapligt underbyggda rapporter dokumenterar att brit mila skulle vara till skada varken medicinskt, psykologiskt, eller sexuellt för de judiska män som har blivit omskurna som spädbarn – då skulle sedvänjan naturligtvis inte praktiseras.

För det första ligger bevisbördan helt fel. Debattören vill utan några som helst medicinska skäl sätta kniven i ett fullt friskt barn och tycker att det är vi som är kritiska som borde bevisa att det kan vara skadligt. Rimligtvis borde den som vill göra ett sånt ingrepp vara den som ska bevisa att det är helt oskadligt.

Men okej, låt gå. Eftersom det är rätt lätt att hitta forskning på ämnet så är det ingen tung uppgift att lyfta fram den. Till exempel kan nämnas att Wikipedia-sidan om ämnet har 220 referenser. En titt där eller en snabb googling visar att några av skadorna som uppkommit till följd av könsstympning av pojkar är nedsatt känslighet, inkontinens och död.

Att sedvänjor som är skadliga inte praktiseras är ett så urbota dumt argument att jag förvånas över att se en professor skriva det i en seriös tidning. Låt oss byta kön på barnen vi pratar om. Är kvinnlig könsstympning skadligt? Praktiseras det?

˙ɐɾ `ɐɾ :ɹɐʌs

Inte heller hörs klagomål från dem som har blivit omskurna – i Sverige gäller det i stort sett samtliga män i de judiska församlingarna.

För att höra något krävs det inte bara att någon pratar utan också att någon lyssnar. Eller läser tidningar.

Tvärtom ser dessa män, som i de flesta fall är väl upplysta och utbildade människor, i allmänhet till att deras egna söner när de är nyfödda också blir omskurna.

Enligt Rädda Barnen har många föräldrar som slår sina barn själva blivit misshandlade som barn. Det betyder inte att det är något bra.

Tror de verkligen att vi judar i Sverige inte själva har både förmågan att se till våra barns bästa och att ta den omsorg om dem som varje barn har rätt till?

Det här argumentet säger att staten inte ska lägga sig i vad föräldrar gör med sina barn för vi måste lita på att föräldrar har de rätta förmågorna. Varför har vi i så fall en lag mot barnaga? Varför är kvinnlig könsstympning förbjuden? Varför har vi över huvud taget några lagar som säger hur barn ska behandlas?

Ett förbud mot brit mila vore inte bara i direkt strid med den europeiska konvention om skydd för nationella minoriteter som Sverige har ratificerat, det skulle också i sin förlängning vara detsamma som ett förbud mot att leva som jude i Sverige.

I Bibeln står det att kvinnor som har sex utan att vara gifta ska stenas till döds. Eftersom det är förbjudet att stena folk till döds i Sverige går det inte att leva som en god kristen här.

Och en jävla tur är väl det.

Det enda rimliga är att samhället sätter upp religionsoberoende lagar som gäller för alla människor. Ska det vara okej att utifrån icke-medicinska skäl skära av delar av barn? Om svaret är jakande ska det vara okej för exempelvis ateister att skära bort en bit av näsorna på sina barn för att de tycker det ser roligt ut.

Religionsfriheten ska gälla så länge det religionen förespråkar är i enlighet med lagarna. En kristen person som försöker hjälpa sin homosexuella kompis att hitta en partner för att kärlek är störst av allt (1 Kor 13:13) ska naturligtvis få göra det. En kristen person som däremot försöker slå ihjäl samma person eftersom homosexuella ska utrotas (3 Mos 18:22) ska naturligtvis stoppas.

Jag tror faktiskt aldrig att jag har träffat en person som följer alla regler en viss religion påbuder. Till exempel står det i Toran att det är förbjudet att klippa håret vid tinningarna och kapa skägget, men lite bildgoogling tyder på att Lars själv har gjort just detta. Om gudarnas ord inte måste följas när de gäller en själv, varför måste de då följas så slaviskt när det handlar om andra?

Nyckelord på bloggar.se: könsstympning , omskärelse , religion

Jaja, jag vet! Reinfeldt är snäll och vill bara att alla ska arbetslinja sig och inte skulle väl, osv. Saker kan dock förändras. Kom ihåg att det bara är drygt 30 år sedan IB-affären avslöjades. Och grundlagsskyddet finns ju där av en anledning.

Så, åter till ämnet. Går det att kontakta journalister säkert? Ja, möjligheten att på ett säkert sätt kryptera mejl har funnits länge. Problemet är bara att få redaktioner tar emot krypterade mejl.

Jag har gått igenom de kontaktuppgifter som Aftonbladet, DN, Expressen, Metro, SvD och Sydsvenskan skriver ut på sina hemsidor. Av dem är det bara Aftonbladet som tydligt berättar att de kan kontaktas via krypterade mejl (med den här publika nyckeln). SvD erbjuder inte den möjligheten men skriver i alla fall att "epost inte är ett säkert sätt att skicka meddelanden".

I sammanhanget är det också lite intressant att notera att inget av de tio största partierna (C, FP, FI, KD, M, MP, PP, S, SD och V) accepterar krypterade mejl. Det är väl kanske inte så konstigt när det gäller de partier som drivit på den ökade nätövervakningen. Det blir konstigt att först rösta igenom ökad övervakning och sen berätta hur det går att gå runt den. Mer intressant då är att exempelvis Piratpartiet, som ändå har det här som sin huvudfråga, inte går att kontakta på ett säkert sätt.

Här finns det förbättringspotential!

(Och ja, det stämmer att jag inte heller har lagt ut en publik nyckel. Men om bara de som är utan synd får kasta stenar blir det ju inte mycket kastat här i världen.)

Nyckelord på bloggar.se: övervakning , datasäkerhet , fra , kryptering

Få har nog missat att det pågår en svältkatastrof på Afrikas horn. I kommentarerna till några artiklar gällande detta har jag sett personer hävda att färre skulle svälta i Afrika ifall fler röstat på SD. Hur kan då det komma sig? Jo, resonemanget är att invandring är dyrt medan det är billigare att hjälpa människor "på plats". SD vill därför, enligt kommentatorerna, skära ned på invandringen i Sverige för att på så sätt kunna satsa pengar på att hjälpa fler människor i andra länder. Och det låter ju fint. Tyvärr stämmer det inte alls.

I SD:s skuggbudget från förra året finns det förvisso en post för att höja stödet till FN-organet UNHCR med 599 miljoner under 2011. Det som kommentatorerna däremot verkar missa är att SD under samma period vill dra ned på allt annat bistånd med 9 497 miljoner. Totalt blir det alltså en minskning med nästan nio miljarder. Summa summarum vill SD inte alls dra ned på invandringen i Sverige för att öka vårt bistånd. SD vill dra ned på invandringen i Sverige OCH på vårt bistånd.

Nyckelord på bloggar.se: bistånd , sverigedemokraterna

[Se originalinlägget för att visa bilder.]

Alla skriver inte hatiska inlägg. Det kan vara värt att tänka på.

Nyckelord på bloggar.se: fi , sverigedemokraterna , twitter

En lydelse som lades till i och med förändringen är följande.

Uppgifter får lagras i eller hämtas från en abonnents eller användares terminalutrustning endast om abonnenten eller användaren får tillgång till information om ändamålet med behandlingen och samtycker till den. Detta hindrar inte sådan lagring eller åtkomst som behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är nödvändig för att tillhandahålla en tjänst som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.

Vad det här egentligen betyder är väldigt svårt att uttyda men vissa tolkar det som att användare explicit måste ge ett godkännande innan en cookie sätts. Eftersom det är fullständigt orimligt hade jag förträngt det hela -- tills idag då jag råkade ut för en stor blaffig ruta högst upp på Regeringskansliets hemsida.

[Se originalinlägget för att visa bilder.]

Första stycket i rutan lyder så här.

Den 1 juli förändras lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade kakor (eng. cookies). Tidigare räckte det med att det fanns information på webbplatsen om användning av kakor.

Det här är ett uppenbart användbarhetsproblem. Jag ser redan nu framför mig supportsamtalen. "Det kom fram en ruta här om kakor. Har jag fått virus?" typ.

En intressant fråga är såklart hur lagen efterlevs. Jag gjorde ett par slagningar och resultatet är rätt dystert.

$ wget -S -O /dev/null "http://riksdagen.se/" 2>&1 | grep Set-Cookie | wc -l
2

$ wget -S -O /dev/null "http://regeringen.se/" 2>&1 | grep Set-Cookie | wc -l
4

Bara genom att gå till riksdagen.se respektive regeringen.se sätts två respektive fyra kakor. Utan något samtycke från min sida. (Regeringskansliet lyckas alltså försämra användarupplevelsen men tar ändå inte bort cookies.) När jag fortsatte så där visade det sig att alla partier förutom Centerpartiet och Sverigedemokraterna faller redan på förstasidan. När det gäller de två partierna som tar sig vidare till nästa omgång så faller båda efter två klick (i Centerpartiets fall genom att klicka på "Centernätet" och sen "Logga in", i SD:s fall genom att kicka på "SD-Butiken" och sen "Till kassan").

Med andra ord följer varken riksdagen, regeringen eller något av riksdagspartierna den nya lagen. Slutsatsen av det här får bli att politiker borde prata mer med sina respektive IT-avdelningar. De sistnämnda verkar ha koll på att den här typen av lag i praktiken inte går att efterleva.

Det allra mest intressant med lagen kanske dock är att vi nu verkar ha en lag som säger att det krävs samtycke för att sätta en cookie. Däremot krävs inget samtycke för sex.

Nyckelord på bloggar.se: cookie , it , politik

Andreas Carlgren lämnade för en tid sedan kavajen hemma när han talade i riksdagen vilken fick starka reaktioner. Nu förs diskussioner ifall det behövs en klädkod i riksdagen.

I samband med miljöministerns klädval uttryckte sig socialdemokraten Ann Wolgers nedlåtande och menade att han kunde låna en kavaj om han inte hade ägde en. Att socialdemokrater angriper andra för att de inte visar upp tillräckligt många statusmarkörer visar verkligen hur viktigt det är att socialdemokratin hittar och tar bort den magnet som stör ut den ideologiska kompassen. En tumregel kan vara att ett parti som säger sig vilja upplösa klassamhället inte bör anstränga sig så himla hårt för att upprätthålla det.

De politiker jag röstar in i riksdagen vill jag ska forma riksdagen. Jag vill inte att riksdagen ska forma om dem. Jag vill inte heller ha ett samhälle där kopplingen mellan makt och fåniga statusmarkörer som kläder är lika stark som idag.

Även Sverigedemokraterna gör sig hörda i debatten och menar att kvinnors klädkod måste "stramas upp". Vänsterpartiet ryter tack och lov ifrån. Gruppledare Hans Linde frågar sig retoriskt om det borde bli förbjudet för kvinnor att visa upp vissa kroppsdelar, som armbågarna. Den retoriska skickligheten till trots tror jag tyvärr få av SD:s potentiella väljare ser poängen. Och vi övriga vet ju redan att SD med burkaförbud och dylika förslag knappast i första hand syftar till att ökade kvinnors klädmässiga handlingsutrymme.

Nyckelord på bloggar.se: klädkod , normer , politik , riksdagen , sverigedemokraterna

Självklart dröjde det inte länge innan artikeln kritiserades. Idag har SvD sammanfattat en del av kritiken i Starka reaktioner i prostitutionsdebatt. Eftersom jag tycker argumenten som där läggs fram inte håller vill jag passa på att kritisera kritiken.

Två personer verkar mena att debattörerna håller fast vid dåtiden. En skriver att det är "hög tid att vi lämnar medeltiden" och den andra talar om en förlegad syn. Hur "världens äldsta yrke" kan vara modernt lyckas dock ingen förklara. Både verkar också ha missat att vi har haft laglig prostitution i Sverige, för ungefär hundra år sedan. Tvärtom, hävdar jag, är det just sexköpslagen som är modern.

Petra Östergren är kritisk med motiveringen att debattörerna "inte ens pratat med prostituerade". Östergren har nog läst den ursprungliga artikeln slarvigt för i den refereras en undersökning som säger att 89 % av de prostituerade vill lämna prostitutionen och skulle göra det om de kunde. Siffran kommer från en undersökning som tillfrågat över 800 prostituerade i nio länder (Prostitution and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder av Melissa Farley et al, 2003). Så vitt jag vet är undersökningen inte bara grundlig utan också den mest grundliga som någonsin gjorts.

Slutligen menar en person att den ursprungliga debattartikeln "utmålar prostituerade som oförmögna att fatta välavvägda och villiga beslut". I artikeln står det att 89 % av de prostituerade vill lämna prostitutionen men anser att de inte har möjlighet. Debattörerna vill förbättra stödet för att lämna prostitutionen så att de som vill kan gör det. Det handlar knappast om att se prostituerade som oförmögna att fatta beslut. Det handlar snarare om att lyssna på deras vilja och ta den på allvar.

Nyckelord på bloggar.se: feminism , prostitution , sexköpslagen

De här siffrorna är mycket ojämställda, även ur ett globalt perspektiv. Om inte de andra partierna fanns i riksdagen skulle Sverige ligga på en delad 100:a plats (av 132 möjliga) bland världens länder när det gäller kvinnorepresentation i parlamentet. Tack vare de andra partierna ligger vi dock inte där utan innehar en andraplats. [IPU]

Bara för att ta något jämförelseland kan vi titta på Förenade Arabemiraten. De har 40 ledamöter i sitt parlament, varav 9 är kvinnor. Det ger en kvinnorepresentation på 22,5 %. [ibid] Det är alltså mer än dubbelt så mycket som vad SD har.

Nyckelord på bloggar.se: feminism , jämställdhet , sverigedemokraterna

Vad är det då som fått dessa drygt 100 000 väljare att ångra sig så här snabbt? Jag har svårt att se att det skulle vara på grund av politiken Sverigedemokraterna fört hittills. Det mest uppmärksamma beslutet de fattat är att rösta på vinnaren i talmansvalet, ett val där deras röster ändå inte kunde göra skillnad. Det kan väl knappast ha resulterat i svikande väljarstöd.

De flesta gillar att satsa på en vinnare, varför jag i regel tror att partier som väl passerat fyraprocentspärren kan se ett litet uppsving. Många anser att en röst på ett parti utanför riksdagen är "bortkastad". Det här tror jag i allra högsta grad gäller exempelvis Feministiskt initiativ.

Men så var det alltså inte för Sverigedemokraterna. Vill SD:s (fd?) väljare rösta på en förlorare? Är en del av själva grejen med att rösta på SD att "kasta bort" sin röst?

Vi vet att SD:s väljare har lågt förtroende för samhället. På SD-bloggar talas det ofta i negativa ordalag om det väldigt diffust definierade "etablissemanget" (i meningar som "etablissemanget förnekar sanningen om invandringen"). Anser dessa personer nu att SD i och med sin närvaro i riksdagen blivit en del av detta etablissemang som de ser ned på?

En annan tänkbar förklaring är förstås att de starka reaktioner som varit med tiotusentals demonstranter har fått en och annan väljare att tänka till en gång till.

Självklart försöker jag inte få det till att alla SD:s väljare missnöjesröstar eller inte riktigt vet vad de röstar på. Det finns så klart de som vet exakt vad de röstar på och tror att det är en bra politik. Att så många av de som i valet fick frågan vilka ledare de vill ha i fyra år ändrat sig efter mindre än tre veckor måste dock förklaras på något sätt.

Hur som helst är det här förstås glada nyheter och det ser lovande ut inför nästa val -- synd bara att det är nästan fyra år dit.

Nyckelord på bloggar.se: sverigedemokraterna

Tack för din fråga! Jag hade inte läst debattartikeln tidigare, men nu har jag gjort det och självklart har jag kommentarer. Jag lyfter ut några citat och diskuterar sen kring dessa.

Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Det håller jag inte med om. Att Gunnar Sandelin, som artikelförfattaren heter, kan skriva om det i DN (en av Sveriges största tidningar) tyder ju också på motsatsen.

I själva verket pratar vi ganska mycket om integration och invandring. Det många väljer att fokusera på är dock inte det Sandelin verkar vilja -- hur belastande alla dessa invandrare är -- utan snarare på hur vi kan bli bättre på att bemöta alla i samhället på ett jämlikt sätt.

Magnus Betnér skriver ett bra inlägg på detta ämne. Han skriver bland annat så här: "Du behöver bara titta bland de senaste 20 interpellationerna från Sveriges Riksdag för att hitta minst en som handlar om integration. Sök i dokumenten på rikdsdagens hemsida efter 'integrationspolitik' och du får tusentals träffar."

För att kolla om det stämde tittade jag in bland riksdagens senaste tjugo interpellationer och en av dem, nummer sjutton, handlade mycket riktigt om integration.

Eva-Lena Jansson (s) frågar: "Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att sjukvården i Sverige inte ska vara ojämställd och ojämlik?".

Socialminister Göran Högglund (kd) svarar (bland annat): "Socialstyrelsen har regeringens mandat att intensifiera arbetet med uppföljning av jämställdhet och jämlikhet i vården inom ramen för uppföljningen av God Vård."

Av dessa [de som fått uppehållstillstånd, min anm.] är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna.

Sandelin har läst Migrationsverkets statistik och sett att många av de som får uppehållstillstånd inte skulle avrättas ögonaböj om de inte släpptes in i Sverige. En stor del av de som kommer till Sverige gör det för att en familjemedlem har fått uppehållstillstånd. Hur skulle det vara i Sandelins drömvärld? Att de som flyr till Sverige för att de riskerar att förföljas och torteras i sitt ursprungsland måste lämna partner och barn bakom sig? (För de anhöriga som kommit hit är inte avlägsna släktingar utan nära anhöriga.) Så ser det inte ut i min drömvärld i alla fall.

I själva verket får Sverige ibland kritik av FN för att vi behandlar människor inhumant och för att vi avvisar för många. (Notera att samtliga tre tidningsartiklar är skrivna det senaste året.)

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter.

Hanne Kjöller har, enligt vad jag tycker, skrivit en underbar kolumn i DN om detta: Vad kostar en man? Kjöller svarar på det där mycket bättre än vad jag kan.

Jag [som socialarbetare, min anm.] betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om -- allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Ojoj, stopp pressarna: invandrare jobbar svart -- precis som, låt oss tänka, etniska svenskar.

Vem har sagt att alla är helgon? I just invandrares fall har vi ju dessutom den strukturella diskrimineringen på arbetsmarknaden (se exempelvis SOU 2005:56, SOU 2006:59 och SOU 2006:60) som ställer till det.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att "endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent".

Som sagt, den strukturella diskrimineringen är ett stort problem. Vi kommer dock inte tillrätta med den genom att tillsätta "Vad kostar en invandrare?"-utredningar och dylikt.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid.

Har Sverige varit ett homogent samhälle under Sandelins livstid? Hur gammal är han!? Som jag ser det är Sverige verkligen inte homogent.

I söndags, när Sverigedemokraterna säkrade en plats i riksdagen, sjöng de blivande riksdagsledamöterna som en hockeykör av glädje medan många andra grät. Dagen efter samlades över 5000 människor på Sergels torg för att visa sitt missnöje.

Åke Green hävdar att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen. Över 40 000 människor deltog i årets prideparad och 350 000 tittade på.

På Sverigedemokraternas valvaka lyssnade de på musik från Moldavien och åt bulgur från Mellanöstern. Många hade nog hellre lyssnat på Alice Babs och ätit en god kålrot.

För 500 år sedan tyckte delar av befolkningen att det var en god idé att ha ihjäl andra delar av befolkningen (häxorna).

Alla svenskar är inte lika. Och så har det varit länge.

Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet. I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord.

Här kör Sandelin verkligen med hängslen och livrem för att få fram sin poäng: minska invandringen. För det första är det inte synd om de som kommer hit idag. Och om det mot all förmodan skulle vara synd om någon så är det helt plötsligt så himla många det är synd om att vi ändå inte borde ta emot några alls.

När det gäller hängslena så bemöter Tomas Melin det på ett bra sätt. Livremmen sen är ännu mer förvirrande, speciellt från en person ska utger sig för att vara socionom. Vi kommer sannerligen inte att helt kunna komma bort från att många barn far illa i sina hem. Ska vi helt sluta försöka? Bra tänkt, socionomen!

Nyckelord på bloggar.se: Gunnar Sandelin , sverigedemokraterna , val 2010