Jag vill bemöta argumenten som lades fram.

Inga vetenskapligt underbyggda rapporter dokumenterar att brit mila skulle vara till skada varken medicinskt, psykologiskt, eller sexuellt för de judiska män som har blivit omskurna som spädbarn – då skulle sedvänjan naturligtvis inte praktiseras.

För det första ligger bevisbördan helt fel. Debattören vill utan några som helst medicinska skäl sätta kniven i ett fullt friskt barn och tycker att det är vi som är kritiska som borde bevisa att det kan vara skadligt. Rimligtvis borde den som vill göra ett sånt ingrepp vara den som ska bevisa att det är helt oskadligt.

Men okej, låt gå. Eftersom det är rätt lätt att hitta forskning på ämnet så är det ingen tung uppgift att lyfta fram den. Till exempel kan nämnas att Wikipedia-sidan om ämnet har 220 referenser. En titt där eller en snabb googling visar att några av skadorna som uppkommit till följd av könsstympning av pojkar är nedsatt känslighet, inkontinens och död.

Att sedvänjor som är skadliga inte praktiseras är ett så urbota dumt argument att jag förvånas över att se en professor skriva det i en seriös tidning. Låt oss byta kön på barnen vi pratar om. Är kvinnlig könsstympning skadligt? Praktiseras det?

˙ɐɾ `ɐɾ :ɹɐʌs

Inte heller hörs klagomål från dem som har blivit omskurna – i Sverige gäller det i stort sett samtliga män i de judiska församlingarna.

För att höra något krävs det inte bara att någon pratar utan också att någon lyssnar. Eller läser tidningar.

Tvärtom ser dessa män, som i de flesta fall är väl upplysta och utbildade människor, i allmänhet till att deras egna söner när de är nyfödda också blir omskurna.

Enligt Rädda Barnen har många föräldrar som slår sina barn själva blivit misshandlade som barn. Det betyder inte att det är något bra.

Tror de verkligen att vi judar i Sverige inte själva har både förmågan att se till våra barns bästa och att ta den omsorg om dem som varje barn har rätt till?

Det här argumentet säger att staten inte ska lägga sig i vad föräldrar gör med sina barn för vi måste lita på att föräldrar har de rätta förmågorna. Varför har vi i så fall en lag mot barnaga? Varför är kvinnlig könsstympning förbjuden? Varför har vi över huvud taget några lagar som säger hur barn ska behandlas?

Ett förbud mot brit mila vore inte bara i direkt strid med den europeiska konvention om skydd för nationella minoriteter som Sverige har ratificerat, det skulle också i sin förlängning vara detsamma som ett förbud mot att leva som jude i Sverige.

I Bibeln står det att kvinnor som har sex utan att vara gifta ska stenas till döds. Eftersom det är förbjudet att stena folk till döds i Sverige går det inte att leva som en god kristen här.

Och en jävla tur är väl det.

Det enda rimliga är att samhället sätter upp religionsoberoende lagar som gäller för alla människor. Ska det vara okej att utifrån icke-medicinska skäl skära av delar av barn? Om svaret är jakande ska det vara okej för exempelvis ateister att skära bort en bit av näsorna på sina barn för att de tycker det ser roligt ut.

Religionsfriheten ska gälla så länge det religionen förespråkar är i enlighet med lagarna. En kristen person som försöker hjälpa sin homosexuella kompis att hitta en partner för att kärlek är störst av allt (1 Kor 13:13) ska naturligtvis få göra det. En kristen person som däremot försöker slå ihjäl samma person eftersom homosexuella ska utrotas (3 Mos 18:22) ska naturligtvis stoppas.

Jag tror faktiskt aldrig att jag har träffat en person som följer alla regler en viss religion påbuder. Till exempel står det i Toran att det är förbjudet att klippa håret vid tinningarna och kapa skägget, men lite bildgoogling tyder på att Lars själv har gjort just detta. Om gudarnas ord inte måste följas när de gäller en själv, varför måste de då följas så slaviskt när det handlar om andra?

Nyckelord på bloggar.se: könsstympning , omskärelse , religion

Jaja, jag vet! Reinfeldt är snäll och vill bara att alla ska arbetslinja sig och inte skulle väl, osv. Saker kan dock förändras. Kom ihåg att det bara är drygt 30 år sedan IB-affären avslöjades. Och grundlagsskyddet finns ju där av en anledning.

Så, åter till ämnet. Går det att kontakta journalister säkert? Ja, möjligheten att på ett säkert sätt kryptera mejl har funnits länge. Problemet är bara att få redaktioner tar emot krypterade mejl.

Jag har gått igenom de kontaktuppgifter som Aftonbladet, DN, Expressen, Metro, SvD och Sydsvenskan skriver ut på sina hemsidor. Av dem är det bara Aftonbladet som tydligt berättar att de kan kontaktas via krypterade mejl (med den här publika nyckeln). SvD erbjuder inte den möjligheten men skriver i alla fall att "epost inte är ett säkert sätt att skicka meddelanden".

I sammanhanget är det också lite intressant att notera att inget av de tio största partierna (C, FP, FI, KD, M, MP, PP, S, SD och V) accepterar krypterade mejl. Det är väl kanske inte så konstigt när det gäller de partier som drivit på den ökade nätövervakningen. Det blir konstigt att först rösta igenom ökad övervakning och sen berätta hur det går att gå runt den. Mer intressant då är att exempelvis Piratpartiet, som ändå har det här som sin huvudfråga, inte går att kontakta på ett säkert sätt.

Här finns det förbättringspotential!

(Och ja, det stämmer att jag inte heller har lagt ut en publik nyckel. Men om bara de som är utan synd får kasta stenar blir det ju inte mycket kastat här i världen.)

Nyckelord på bloggar.se: övervakning , datasäkerhet , fra , kryptering

Få har nog missat att det pågår en svältkatastrof på Afrikas horn. I kommentarerna till några artiklar gällande detta har jag sett personer hävda att färre skulle svälta i Afrika ifall fler röstat på SD. Hur kan då det komma sig? Jo, resonemanget är att invandring är dyrt medan det är billigare att hjälpa människor "på plats". SD vill därför, enligt kommentatorerna, skära ned på invandringen i Sverige för att på så sätt kunna satsa pengar på att hjälpa fler människor i andra länder. Och det låter ju fint. Tyvärr stämmer det inte alls.

I SD:s skuggbudget från förra året finns det förvisso en post för att höja stödet till FN-organet UNHCR med 599 miljoner under 2011. Det som kommentatorerna däremot verkar missa är att SD under samma period vill dra ned på allt annat bistånd med 9 497 miljoner. Totalt blir det alltså en minskning med nästan nio miljarder. Summa summarum vill SD inte alls dra ned på invandringen i Sverige för att öka vårt bistånd. SD vill dra ned på invandringen i Sverige OCH på vårt bistånd.

Nyckelord på bloggar.se: bistånd , sverigedemokraterna

[Se originalinlägget för att visa bilder.]

Alla skriver inte hatiska inlägg. Det kan vara värt att tänka på.

Nyckelord på bloggar.se: fi , sverigedemokraterna , twitter

En lydelse som lades till i och med förändringen är följande.

Uppgifter får lagras i eller hämtas från en abonnents eller användares terminalutrustning endast om abonnenten eller användaren får tillgång till information om ändamålet med behandlingen och samtycker till den. Detta hindrar inte sådan lagring eller åtkomst som behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är nödvändig för att tillhandahålla en tjänst som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.

Vad det här egentligen betyder är väldigt svårt att uttyda men vissa tolkar det som att användare explicit måste ge ett godkännande innan en cookie sätts. Eftersom det är fullständigt orimligt hade jag förträngt det hela -- tills idag då jag råkade ut för en stor blaffig ruta högst upp på Regeringskansliets hemsida.

[Se originalinlägget för att visa bilder.]

Första stycket i rutan lyder så här.

Den 1 juli förändras lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade kakor (eng. cookies). Tidigare räckte det med att det fanns information på webbplatsen om användning av kakor.

Det här är ett uppenbart användbarhetsproblem. Jag ser redan nu framför mig supportsamtalen. "Det kom fram en ruta här om kakor. Har jag fått virus?" typ.

En intressant fråga är såklart hur lagen efterlevs. Jag gjorde ett par slagningar och resultatet är rätt dystert.

$ wget -S -O /dev/null "http://riksdagen.se/" 2>&1 | grep Set-Cookie | wc -l
2

$ wget -S -O /dev/null "http://regeringen.se/" 2>&1 | grep Set-Cookie | wc -l
4

Bara genom att gå till riksdagen.se respektive regeringen.se sätts två respektive fyra kakor. Utan något samtycke från min sida. (Regeringskansliet lyckas alltså försämra användarupplevelsen men tar ändå inte bort cookies.) När jag fortsatte så där visade det sig att alla partier förutom Centerpartiet och Sverigedemokraterna faller redan på förstasidan. När det gäller de två partierna som tar sig vidare till nästa omgång så faller båda efter två klick (i Centerpartiets fall genom att klicka på "Centernätet" och sen "Logga in", i SD:s fall genom att kicka på "SD-Butiken" och sen "Till kassan").

Med andra ord följer varken riksdagen, regeringen eller något av riksdagspartierna den nya lagen. Slutsatsen av det här får bli att politiker borde prata mer med sina respektive IT-avdelningar. De sistnämnda verkar ha koll på att den här typen av lag i praktiken inte går att efterleva.

Det allra mest intressant med lagen kanske dock är att vi nu verkar ha en lag som säger att det krävs samtycke för att sätta en cookie. Däremot krävs inget samtycke för sex.

Nyckelord på bloggar.se: cookie , it , politik

Andreas Carlgren lämnade för en tid sedan kavajen hemma när han talade i riksdagen vilken fick starka reaktioner. Nu förs diskussioner ifall det behövs en klädkod i riksdagen.

I samband med miljöministerns klädval uttryckte sig socialdemokraten Ann Wolgers nedlåtande och menade att han kunde låna en kavaj om han inte hade ägde en. Att socialdemokrater angriper andra för att de inte visar upp tillräckligt många statusmarkörer visar verkligen hur viktigt det är att socialdemokratin hittar och tar bort den magnet som stör ut den ideologiska kompassen. En tumregel kan vara att ett parti som säger sig vilja upplösa klassamhället inte bör anstränga sig så himla hårt för att upprätthålla det.

De politiker jag röstar in i riksdagen vill jag ska forma riksdagen. Jag vill inte att riksdagen ska forma om dem. Jag vill inte heller ha ett samhälle där kopplingen mellan makt och fåniga statusmarkörer som kläder är lika stark som idag.

Även Sverigedemokraterna gör sig hörda i debatten och menar att kvinnors klädkod måste "stramas upp". Vänsterpartiet ryter tack och lov ifrån. Gruppledare Hans Linde frågar sig retoriskt om det borde bli förbjudet för kvinnor att visa upp vissa kroppsdelar, som armbågarna. Den retoriska skickligheten till trots tror jag tyvärr få av SD:s potentiella väljare ser poängen. Och vi övriga vet ju redan att SD med burkaförbud och dylika förslag knappast i första hand syftar till att ökade kvinnors klädmässiga handlingsutrymme.

Nyckelord på bloggar.se: klädkod , normer , politik , riksdagen , sverigedemokraterna

Självklart dröjde det inte länge innan artikeln kritiserades. Idag har SvD sammanfattat en del av kritiken i Starka reaktioner i prostitutionsdebatt. Eftersom jag tycker argumenten som där läggs fram inte håller vill jag passa på att kritisera kritiken.

Två personer verkar mena att debattörerna håller fast vid dåtiden. En skriver att det är "hög tid att vi lämnar medeltiden" och den andra talar om en förlegad syn. Hur "världens äldsta yrke" kan vara modernt lyckas dock ingen förklara. Både verkar också ha missat att vi har haft laglig prostitution i Sverige, för ungefär hundra år sedan. Tvärtom, hävdar jag, är det just sexköpslagen som är modern.

Petra Östergren är kritisk med motiveringen att debattörerna "inte ens pratat med prostituerade". Östergren har nog läst den ursprungliga artikeln slarvigt för i den refereras en undersökning som säger att 89 % av de prostituerade vill lämna prostitutionen och skulle göra det om de kunde. Siffran kommer från en undersökning som tillfrågat över 800 prostituerade i nio länder (Prostitution and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder av Melissa Farley et al, 2003). Så vitt jag vet är undersökningen inte bara grundlig utan också den mest grundliga som någonsin gjorts.

Slutligen menar en person att den ursprungliga debattartikeln "utmålar prostituerade som oförmögna att fatta välavvägda och villiga beslut". I artikeln står det att 89 % av de prostituerade vill lämna prostitutionen men anser att de inte har möjlighet. Debattörerna vill förbättra stödet för att lämna prostitutionen så att de som vill kan gör det. Det handlar knappast om att se prostituerade som oförmögna att fatta beslut. Det handlar snarare om att lyssna på deras vilja och ta den på allvar.

Nyckelord på bloggar.se: feminism , prostitution , sexköpslagen

De här siffrorna är mycket ojämställda, även ur ett globalt perspektiv. Om inte de andra partierna fanns i riksdagen skulle Sverige ligga på en delad 100:a plats (av 132 möjliga) bland världens länder när det gäller kvinnorepresentation i parlamentet. Tack vare de andra partierna ligger vi dock inte där utan innehar en andraplats. [IPU]

Bara för att ta något jämförelseland kan vi titta på Förenade Arabemiraten. De har 40 ledamöter i sitt parlament, varav 9 är kvinnor. Det ger en kvinnorepresentation på 22,5 %. [ibid] Det är alltså mer än dubbelt så mycket som vad SD har.

Nyckelord på bloggar.se: feminism , jämställdhet , sverigedemokraterna

Assarmos text handlar om att kvinnor inte alls missgynnas i skolan och att det inte behövs någon tusen gånger starkare Saga, utan att män tvärtom behöver en Tage. Det i sig är intressant men det allra mest intressanta tycker jag är vem som får uppmärksamhet i artikeln.

Filmens regissör nämns vid namn fyra gånger. Författaren till boken, Christina Herrström, nämns inte en enda. Assarmo skriver exempelvis "jag känner inte igen mig i Peter Schildts historia". Varför är det plötsligt hans historia, och inte Christina Herrströms?

Kan det månntro vara så att det trots allt finns någon slags maktstruktur som har med kön att göra? Att det inte är en slump att den kvinnliga författaren helt glömdes bort och den manliga regissören fick allt fokus?

Jomen, säger nog kritikerna, det handlar bara om att regissörer får mer uppmärksamhet än författare helt enkelt. I så fall är det ju lite konstigt att vi exempelvis aldrig talar om "Daniel Alfredsons berättelse om Lisbeth Salander" eller "Ron Howards berättelse om Robert Langdon". (De flesta känner nog bättre till Stieg Larsson och Dan Brown.)

Det förstås, kanske kritikerna fortsätter, men det är nog så att den här Charlotta Herrkvist eller vad hon nu hette är den enda kvinna som osynliggjorts och därför är ett undantag som bekräftar regeln. En lite lusig grej i så fall är att det på Nellie Blys Wikipedia-sida står att hon wallraffat -- trots att hon gjorde sin grej ett halvt sekel innan Günter Wallraff föddes. Och att "jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem" så ofta tillskrivs Voltaire men i själva verket myntades av Evelyn Beatrice Hall. Och så vidare.

Det verkar med andra ord som att den här texten fortsätter på en inslagen linje. Och det är ju lite anmärkningsvärt att en text som ska tona ned maktstrukturer så tydligt reproducerar dem.

Assarmo har dock rätt i att Tusen gånger starkare inte berättar en slags vetenskapligt fastställd sanning. Det är ju en skönlitterär berättelse! Å andra sidan blir motsatsen inte heller en sanning bara för att Assarmo skriver det.

Den som verkligen är intresserad av att djupdyka i ämnet bör sätta SOU framför både SF och SvD. Intressanta rapporter angående det här kan vara Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om "pojkkrisen" (SOU 2010:53) och Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det? (SOU 2009:64). I den senare står det så här.

Flickor känner sig mer utsatta än pojkar för i stort sett alla former av kränkningar i skolan. Pojkar framstår som mer aktiva än flickor när det gäller att behandla andra illa. [...] Generellt gäller att pojkarna pratar mest i klassrummet och får mest uppmärksamhet av pedagogerna. Flickorna är i allmänhet tystare, och tilldelas och accepterar rollen som ordningsskapare.

Alltså kanske inte Saga, som CHRISTINA HERRSTRÖM berättar om, skulle vara helt sysslolös trots allt.

Nyckelord på bloggar.se: tusen gånger starkare

Vad är det då som fått dessa drygt 100 000 väljare att ångra sig så här snabbt? Jag har svårt att se att det skulle vara på grund av politiken Sverigedemokraterna fört hittills. Det mest uppmärksamma beslutet de fattat är att rösta på vinnaren i talmansvalet, ett val där deras röster ändå inte kunde göra skillnad. Det kan väl knappast ha resulterat i svikande väljarstöd.

De flesta gillar att satsa på en vinnare, varför jag i regel tror att partier som väl passerat fyraprocentspärren kan se ett litet uppsving. Många anser att en röst på ett parti utanför riksdagen är "bortkastad". Det här tror jag i allra högsta grad gäller exempelvis Feministiskt initiativ.

Men så var det alltså inte för Sverigedemokraterna. Vill SD:s (fd?) väljare rösta på en förlorare? Är en del av själva grejen med att rösta på SD att "kasta bort" sin röst?

Vi vet att SD:s väljare har lågt förtroende för samhället. På SD-bloggar talas det ofta i negativa ordalag om det väldigt diffust definierade "etablissemanget" (i meningar som "etablissemanget förnekar sanningen om invandringen"). Anser dessa personer nu att SD i och med sin närvaro i riksdagen blivit en del av detta etablissemang som de ser ned på?

En annan tänkbar förklaring är förstås att de starka reaktioner som varit med tiotusentals demonstranter har fått en och annan väljare att tänka till en gång till.

Självklart försöker jag inte få det till att alla SD:s väljare missnöjesröstar eller inte riktigt vet vad de röstar på. Det finns så klart de som vet exakt vad de röstar på och tror att det är en bra politik. Att så många av de som i valet fick frågan vilka ledare de vill ha i fyra år ändrat sig efter mindre än tre veckor måste dock förklaras på något sätt.

Hur som helst är det här förstås glada nyheter och det ser lovande ut inför nästa val -- synd bara att det är nästan fyra år dit.

Nyckelord på bloggar.se: sverigedemokraterna